Jag längtar till Zetas café, att sitta där pratandes i timtal, långsamt ätandes, fikandes, njutandes med min finaste medan jag låter ögonen vila på allt det vackra, vackra som är Zetas….
…. att dra fingrarna genom mina planteringar, känna dofterna, glädjas över hur det växer och knopparna spricker ut och fascineras över fjärilarnas och humlornas fladdrande från blomma till blomma...
… till solnedgångar i ljummen luft med doften av hav...
…. och känslan av solvarmt grånat trä och sand under mina bara fötter.
2 kommentarer:
Men för varje liten dag kommer vi en dag närmare. Det är det som är det fina med den här längtan, att veta att en dag slår det in :)
Så ljuvliga drömmar!
Skicka en kommentar